När Maria sökte till Feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan 2004-2005 var det framför allt videoinriktningen som lockade. Hon hade också hört om skolans queera miljö och kände att hon skulle trivas.
– Jag hade hört att många flator gick där och är själv bi, säger hon.
Under året öppnades en ny sida hos henne. I klassrummet hittade hon en roll som hon inte hade haft tidigare i livet – en friare och mindre prestationsstyrd version av sig själv.
– Jag fick testa att vara mindre av den duktiga flickan och mer av klassens pajas. I en klass där det finns killar är det ofta en kille som tar pajasrollen, men nu var den fri och då kunde jag och en annan ta den. Det var fantastiskt att få leva ut min humor. Det var först då som jag insåg att jag faktiskt är rolig.
Att få arbeta med film blev också en viktig del av hennes utveckling. Både som skapare och person växte hon, berättar hon.
– Jag lärde mig hur man berättar berättelser och hur man projektleder en produktion. Båda sakerna har jag haft stor nytta av i livet.
Gemenskapen på skolan beskriver hon som överlag god, om än ibland intensiv.
– Det fanns en bra gemenskap, men också en något sekteristisk stämning bland eleverna, säger hon.
Efter kursen har Maria arbetat, framför allt inom kommunikation och digital utveckling, men även som författare för queera böcker. Och även om det gått många år sedan dess bär hon fortfarande med sig erfarenheter från tiden på Kvinnofolkhögskolan.
– Det är en upplevelse för livet, något man aldrig kommer att glömma, säger hon till den som funderar på att söka.
När hon ska sammanfatta sitt år på skolan landar hon i orden: Annorlunda och unikt.