Pernilla läser kursen Sammanhang för poesi och delar med sig av sina tankar om den.
Pernilla skriver om olika saker; det kan vara politik, livet, tidigare generationers kvinnoliv, klimat, klass och om privilegier. Hon skriver om sin mormors och farmors liv, om hur saker var förr i tiden. Om när hon själv var liten och hur saker är nu. Hur saker förändras med tiden. Hon skriver personliga texter, för att se och förstå sitt eget liv. Hon skriver om kärlek, relationer och familjer. Pernilla jobbar i socialtjänsten och funderar mycket kring relationer, läkande och vad barn och unga behöver.
”Det är en annan form av lärande där man delar med sig till varandra.
Det finns ett stort politiskt intresse hos deltagarna i kursen
och det tycker jag jättemycket om. Det känns som det viktigaste på något vis.”
Hur är det att gå kursen?
Det är både väldigt roligt och väldigt läskigt att gå en sån här kurs. Jag har knappt delat med mig av något jag skrivit innan, så det är utmanande men roligt. Kursen ger oss möjlighet att prova våra texter, lära oss om vårt eget skrivande och lära oss av andras skrivande.
”Sammanhang för poesi är ett ganska bra namn på kursen, för det är precis vad man får.
Ett tryggt men utmanande sammanhang att utveckla sitt skrivande i.”
Hur ser upplägget ut?
Vi delas upp i olika grupper varje tillfälle. Oftast läser vi något till varje lektion och gör olika övningar i relation till texten. Det är spännande att få ta del av hur andra har uppfattat och tolkat det vi läst, och höra hur de beskriver sina tankar. Jag tycker verkligen att det är roligt, för det är något jag aldrig hade kunnat göra på egen hand.
”Jag har alltid tyckt om diktformen, jag tycker om att hitta rytmer i hur jag
berättar och hur jag skriver saker. För mig kan en dikt nästan vara finare
än en allvarlig debattartikel. Den kan beröra mycket starkare.”