Under deltagarminglet på fredag delar Kvinnofolkhögskolans Gåvo- och Minnesfond ut stipendiet till MOA Kompani för det koreografiska verket Cyklisk Duo. Men hur växte projektet egentligen fram från ett svartvitt fotografi till ett dansprojekt? Vi har pratat med Moa om landsbygd, ledarskap, psykisk ohälsa och varför en tandemcykel kan säga något om hur vi lever tillsammans.
Bakom MOA Kompani står koreografen och danspedagogen Moa M. Sahlin, vars projekt tagit avstamp i en svartvit bild från förr – ett fotografi på Elin Wägner och Flory Gate på en tandemcykel. Ihop med sin partner flyttade Moa till landsbygden i Värnamo. Moa kör inte bil och därför har cykeln blivit viktig för henne. Utan körkort har den blivit ett nödvändigt färdmedel, speciellt som boende på landsbygden, men också något mer än så: ett sätt att sakta ner, vara i kontakt med naturen och uppleva omgivningen i ett lugnare tempo. Efter att ha flyttat till Värnamo, där gränsen mellan Jönköpings län och Kronobergs län bokstavligen kan korsas med cykel, hamnade hon vid Lilla Björka som är Elin Wägners tidigare hem. Det var där hon fann bilden på Elin Wägner och Flory Gate. Bilden, där en av kvinnorna ser rakt in i kameran medan den andra blickar framåt, blev startskottet för en djupgående process kring rörelse, samarbete och natur.
Att fotografi ligger Moa nära är ingen slump. Hennes föräldrar träffades på en folkhögskola och dokumenterade livet i bilder som de själva framkallade. Hon beskriver det som en naturlig del av sin uppväxt. Och folkhögskolan har fortsatt spela en viktig roll även i vuxenlivet, bland annat genom sommarjobb som SFI-lärare och deltagande i bokcirklar på Kvinnofolkhögskolan.
“Det började med fotot men sen så har det verkligen varit snirkliga serpentinvägar mot något slags utopia liksom, där vi då uppmanar och uppmuntrar till att utöka sin rörelsefrihet, samarbete och att vara ute mer i naturen, utan telefonen.”
Verket har utvecklats i samarbete med fyra nyutexaminerade dansare från Balettakademien, där tandemcykeln även fick fungera som metafor för konstnärligt samarbete och generationsöverföring där Moa lät de unga ta över styret, leda verket vidare. Det blev tydligt för dom att många unga idag bär på ett stort ansvar samtidigt som idealet ofta är att klara sig själv. Moa jämför med sin egen ungdom och berättar att det när hon hon var runt 20 års ålder va mycket rave och framtidstro, och dagens 20-åringar lever med mycket klimatångest och sociala medier som påverkar psykisk ohälsa.
Verket hämtar också inspiration från Legacy Russells Glitch Feminism: A Manifesto och rör sig (glitchar) mellan 1950-talets Elin Wägner och samtida frågeställningar kring feminism, rörelsefrihet och organisering. Det är ett verk som uppmuntrar till att släppa telefonen, mötas ute i naturen, röra sig tillsammans.
– ”Någon måste ta ut kursen och styra, medan någon annan bara kan trampa på. Det satte igång en massa tankar, vad är egentligen ledarskap? Vad innebär det att vara i ett team? Vad är en duett?”
En fortsatt cyklisk rörelse
På fredag delas alltså stipendiet ut till MOA Kompani men vi får även besök av Cyklisk Duo igen, senare i år. I september hålls en workshop på Kvinnofolkhögskolan, där deltagarna tillsammans ska cykla till Bokmässan – ett konkret sätt att utforska kollektiv rörelse och samtal bortom skärmar.
Moa hoppas att Cyklisk Duo får fortsätta leva – på fler scener och i nya sammanhang.
Medverkande i Cyklisk Duo
Koreograf: Moa M. Sahlin
Dansare: Tanja Andersson, Sandra Krantz, Line Præstegaard,
Lovisa Mattisson och Jeppe K. Rasmussen
DJ och kompositör: Jean-Louis Huhta
Foton:
Liggande foto: Cyklisk Duo. Foto: Nadim Elazzeh
Porträtt: Moa M Sahlin. Foto: Nadim Elazzeh