Kvinnofolkhögskolans folkbildningsuppdrag

Denna text skrevs år 1989 av Berit Larsson, lärare på Kvinnofolkhögskolan.

Kvinnofolkhögskolans huvudsakliga folkbildningsuppdrag är att öka kvinnors delaktighet i samhällslivet, att utvidga kvinnors kollektiva handlingsutrymme. Bildning hänger alltså samman med medborgarskap och delaktighet och kan inte reduceras till utbildning och fostran.

Kvinnofolkhögskolans arbete har som utgångspunkt att stärka kvinnor och öka deras utrymme på den offentliga arenan, liksom frigörelse från stereotypa roller och begränsande handlingsmönster. Vi menar att en könsmedveten enkönad miljö ibland kan ge ett större utrymme för kvinnor att utveckla en personlighet som inte begränsas av en stereotyp genusroll.

Syftet med en enkönad och strukturerad studiemiljö är bl.a. att möjliggöra för kvinnor att se kvinnors inbördes mångfald och olikhet. Deltagarna övas i att inte ensidigt gå upptrampade stigar och tränas i att förstå att någon annans sätt att se på tillvaron är ett sätt att se. Det innebär att kunna diskutera olika kulturer som genomkorsar varje individ som till exempel etnicitet, historia, klass, religion, politik, ålder, kön, skolbakgrund, yrkesbakgrund, stad/landsbygd och sexualitet. Detta innebär också att jämställdhetsfrågorna inte kan ges en privilegierad position i förhållande till övriga mångfaldsfrågor. Undervisningen har därför från början präglats av vad som idag inom forskningen går under benämningen ”intersektionalitet”.

Att inse varandras olikheter och att öva det kritiska tänkandet kan betyda att deltagarna måste ändra uppfattningar om hur man lär. Istället för att vara rädda för konflikter måste de hitta vägar där konflikter används som katalysatorer för nytt tänkande. Detta kan vara ett sätt att motverka ett okritiskt övertagande och reproducerande av en livsform.

För detta krävs framför allt att vi arbetar för att utveckla förmågor som:

(1) att kritiskt granska sig själv och sin egen tradition och kultur. Detta krävs för att en medborgare skall kunna argumentera för sina egna ställningstaganden, tänka självständigt och inte hänvisa till auktoriteter.

(2) att se sig själv inte endast som medborgare i en lokal region eller grupp, utan framför allt som människa bunden till alla andra människor genom igenkännande och delaktighet.

(3) att som medborgare förmå tänka sig in i en annan människas konkreta position, samt att förstå de känslor, önskningar och behov som denna människa kan tänkas ha. Det sätt som världen ter sig ur den andras perspektiv är avgörande för vårt eget omdöme i det »offentliga samtalet». Därför måste vi utveckla förmågan att förstå hur mening är knuten till den andras historia och sociala värld.

Kvinnofolkhögskolan har alltid haft en medveten policy att främja möten mellan olika kulturer. Det har varit allt från antagningsprinciper, demokratiska forum, kursstrukturer till kursutbud. Möten har skett i diskussioner, i vanlig undervisning och i praktiskt arbete.

I alla kurser ingår med självklarhet kunskaper om jämställdhetslagen, arbetsmiljöarbete, genuskunskap, feminism och reflektioner över olika vetenskapliga studier inom det idag mycket stora forskningsområdet genus/kön. I detta ingår även maskulinitetsforskning.

Reflektioner över nya forskningsrön i respektive ämne är viktiga för en kunskapsbas och för förändring i den riktning som samhället eftersträvar. Vetenskapliga arbeten skapar även en ökad möjlighet att distansera studierna från det egna privata livet – i ett första skede som ofta är präglat av fördomar och rädslor.

All undervisning ska därför präglas av respekt för kunskap från hela världen och vi strävar efter en bildning som kan motverka likgiltighet, uppgivenhet och dogmatism. Skolans ambition är att deltagarna ska bli mer medvetna om sin verklighet och aktivt vilja påverka den. Att tänka tyst måste kompletteras med att man handlar aktivt, det vill säga att man gör något som bidrar till att förändra omgivningen.